winodino

Att åka på exkursion med sin klass får en att inse många saker.
bland andra:

1. att folk som är blyga kanske bara låtsas.
2. att folk som röker ändå kan vara fruktansvärt hjälpsamma.
3. att vissa "balla" faktiskt är trevliga.
4. att vissa andra balla är riktigt självupptagna och inte bryr sig ett skvatt om omgivningen.
5. att jag kan hålla mig i 11! timmar utan att kissa.
6. att skogen innehåller gigantiska sanddyner.
7. att människans tidsperspektiv är löjligt korta.
8. att tonåringar i hedemora hänger utanför ett stängt systembolag på kvällarna.
9. att folk i hedemora kan läsa tankar.
10. att det är lerigt i vårt land, speciellt när det regnar.

 det var trevligt på sitt sätt, jobbigt på ett annat. men framför allt fick man se det vi läst och hört om, andra sidor av sina klasskamrater (trevligare i de flesta fall) och filmen "the day after tomorrow" (vilken min klimatlärare anser är osannolikt överdriven).

jag plockade tussilago igår. och vi promenerade upp till berget ovanför järva krog och satte oss i gräset i backen och njöt i solen. då kände jag för första gången av våren ordentligt.
vi har ätit lunch och frukost på balkongen under påsken och då vet man att våren har kommit. det är skönt.
vi har haft sköna dagar i påsk i vårsolen.

det här är ingen regelrätt vfu-blogg, snarare vikarieblogg. men det går under samma tema - barn.
idag vikade jag på sexårs. bäst jag inte säger vart nu när jag berättar för er att det var de värsta ungarna jag nånsin stött på. de var medvetet elaka, trotsiga, kaxiga, stökiga. inte alla förstås men en handfull. och en handfull är lagom för att man ska ha att göra och inte ha tid för resten. på två timmar lyckades jag se till att tre av pojkarna vägrade att hålla min hand när klassen var på ute på vift. jag sa till dem på skarpen och de slutade att lyssna på mig. tydligen har klassen problem och det syns. de ansågs sig få göra precis vad de ville. lärarna kan bara göra så mycket, det stora ansvaret ligger ju hos föräldrarna. men gör det något överhuvudtaget? jag tvivlar allt som oftast. jag blir bara förbannad. jag har aldrig stött på sådana ungar. faktiskt inte nånstans, och jag har varit på endel ställen.

veckan innan var jag på en särskola. här var tålamod den stora ledstjärnan. det var en intressant upplevelse och jag hoppas att jag får komma tillbaka dit någon gång, jag trivdes bra där. där fanns det där lugnet som saknas på många ställen. det lugn som borde införas överallt, inte bara för att det är barn med speciella behov. alla barn har behov av lugn och ro.

precis som tinelin har jag också bestämt att det är vår nu. vi har haft balkongdörren öppen hela kvällen eftersom fåglarna sjunger så vackert utanför.

Idag har jag vickat på en särskola. det var första gången för mig och väldigt intressant. det får en att tänka endel.

jag är som pensionärerna, sitter vid mitt köksbord och författar irriterande svar på insändare. och de kommer med! Spana efter herrarna von Linde (mest DN) och Schultz (DN och metro). lägg namnen på minnet för hädanefter kommer ni se deras insändare överallt! och ibland även mina ;)