winodino

Jag går ofta till jobbet, gör mitt och går hem sen. Jag trivs inte så värst, tycker det är tradigt och stressigt. Men ibland lyfter jag blicken, pratar lite mer med någon än bara ett "hej hur är det?" och då inser jag att det är ändå rätt trevligt där. folk är ändå rätt trevliga. de är inte sådär coola att de inte ens tar sig tid att prata med vem som helst, de bara ser coola ut och jag har fördomar. jag måste bara anstränga mig att ta mig förbi dem och se folk. inte stämpla dem för evigt. för tänker jag mig inte för gör jag lätt så. i vilket fall som helst är det ett jävligt stressigt och entonigt jobb, men andra fördelar väger tyngre. en liten stund till iaf.

Jag har just kommit hem från jobbet. jag blev hemkörd av en mycket sympatisk man. jag kan inte annat än tycka om honom, han har kört mig tidigare. Han har en lugn röst med en knappt hörbar brytning. han har en förmåga att känna in dig och lägga sig på samma frekvens. Idag berättade han om en jobbig kund han haft och varför han ibland tror att vissa människor kommer från en annan planet, som de beter sig. Han berättade att han brukar skriva ned sina upplevelser på jobbet för att sedan ta fram dem på fester och läsa upp, som folk skrattar då. de tror att han har hittat på. Tjejen som jag åkte tillsammans med skrattade lite och började genast berätta om någon knäpp kund hon haft. men jag kunde inte släppa det där med skrivandet. så i samma sekund som hon klev ur bilen och in i sin port frågade jag honom igen om skrivandet. Han berättade att han en gång hade kört en 93-årig dam till åkersberga. hon hade berättat om sin barndom för honom under resan och minnena kom tillbaka till henne och blev så starka att hon började gråta. Han upplevde hennes berättelse så stark att tårarna rann på honom med. efter den dagen har han skrivit ned sina upplevelser. när han berättade om damen för mig fick jag en känsla av att han inte hade långt till tårarna även inatt, när han återupplevde det mötet. Att människor kan påverka varandra så starkt. jag sa till honom att ge ut en bok som jag skulle vara den första att köpa. "när jag blir gammal" sa han bara och log.

nattlinne hela dagen.
nyponsoppa i soffan.
domo-stickning.
tv-brus.
regnsmatter på rutan.
vackra drömmar.

Jag "sökte" jobbet idag. Knackade på hos biträdande rektor och bokade möte för annat och nämnde i förbifarten att jag var intresserad. jag funderar fortfarande på om jag verkligen är det.

ibland blir jag lite överväldigad. Ska jag klara allt det där? ta hand om, ansvara, förbereda, se till att...
Inte än. tror inte det.

Vi var i stan idag med klassen. gick runt i gamla stan, museet, såg kungen och drottningen. De var duktiga, uppförde sig bra, ställde intressanta frågor till guiden. Så vill jag att det ska vara. men jag vill ha med alla, det är alltid någon som inte orkar, gnäller, gapar, struntar i osv...

Jag har för många bollar i luften nu. har svårt att koncentrera mig. att sätta mig ned med en boll i taget. det blir så ibland.