winodino

Första dagen på jobbet. Inte läskigt bara mycket att göra. jag har både klassrum att städa och göra iordning och undervisning att förbereda. Det kommer att gå bra, men klassrummet är så jäkla skitigt öch jag har ingen tidigare undervisning att falla tillbaka på.
imorrn är det ett tajt schema, men jag gillar ju också sånt, att fixa och trixa, springa runt och kolla och fråga och planera och göra iordning. det är så verkligt, något att ta i.

det här är ingen regelrätt vfu-blogg, snarare vikarieblogg. men det går under samma tema - barn.
idag vikade jag på sexårs. bäst jag inte säger vart nu när jag berättar för er att det var de värsta ungarna jag nånsin stött på. de var medvetet elaka, trotsiga, kaxiga, stökiga. inte alla förstås men en handfull. och en handfull är lagom för att man ska ha att göra och inte ha tid för resten. på två timmar lyckades jag se till att tre av pojkarna vägrade att hålla min hand när klassen var på ute på vift. jag sa till dem på skarpen och de slutade att lyssna på mig. tydligen har klassen problem och det syns. de ansågs sig få göra precis vad de ville. lärarna kan bara göra så mycket, det stora ansvaret ligger ju hos föräldrarna. men gör det något överhuvudtaget? jag tvivlar allt som oftast. jag blir bara förbannad. jag har aldrig stött på sådana ungar. faktiskt inte nånstans, och jag har varit på endel ställen.

veckan innan var jag på en särskola. här var tålamod den stora ledstjärnan. det var en intressant upplevelse och jag hoppas att jag får komma tillbaka dit någon gång, jag trivdes bra där. där fanns det där lugnet som saknas på många ställen. det lugn som borde införas överallt, inte bara för att det är barn med speciella behov. alla barn har behov av lugn och ro.

De andra dagarna på min VFU har rullat på. mina intentioner att skriva varje dag rann väl ut i sanden, tyvärr...

I tisdags hade jag lektion på morgonen. jag hade en genomgång om apostlagärningarna och paulus när gummisnoddar börjar vina runt huvudet. helt sjukt, men jag såg verkligen inte vem eller vilka de skyldiga var. efter några tillsägningar och varningar la jag helt enkelt ned, och bestraffade klassen kollektivt genom att inte fortsätta berätta. de fick läsa vidare i boken på egen hand. så småningom nystas värsta härvan upp och de skyldiga ställs till svars utan deras egen lärare. men egentligen, hur ska man hantera en sån situation? de fattar ju inte allvaret i det hela egentligen, de är ju bara 13 år. Det är ju så många duktiga elever som inte kan jobba som de vill på grund av enstaka stökisar. vad kan vi som kommer i tre veckor och inte känner eleverna göra? vi blir ju ytterligare ett störningsmoment.

jag känner att jag tappat gnistan lite, när det gäller denna VFU-period. vi delar ju på vissa lektioner jag och B och jag har liksom inte kämpat något för att få hålla så många som möjligt. han har fått som han velat nu flera gånger, jag har fått det tråkiga han det roliga. han är lite ful som gör det som han tror får honom att stå i god dager, men jag låter det gå för denna gång. det är ju som sagt bara en vecka kvar.

I måndags hälsade jag på på hemkunskapen. de hade en vikarie den här veckan. en kille som pluggar matte på su. just den här veckan skulle alla få baka lussebullar. till mig avslöjade han att han själv aldrig bakat lussebullar... men han gav ändå pedagogiska tips till de små eleverna som slutligen åt upp alla bullar. :)

få se, har det hänt nåt mer? nope, resten av tiden har bara flytit på. jag är fortfarande osäker på om jag ska bli lärare men det reder sig. bara jag får lära mig att sätta betyg blir jag nöjd. inför kurs genast! 

Dag tre, gick okej. när jag satt där vi overheaden och berättade om Jesus underverk för dem var det någon som kastade gummisnoddar på mig. det irriterade mig att jag aldrig hann se vem det var. skitungar. De bara älskar att testa en. jag gruvar mig inför den eventuella lektionen på fredag. men den kanske är bättre att ha än den nästa fredag.

Idag var det rusa iväg till högskolan som gällde, varför har de lagt schemat så dumt. man vill verkligen ge allt på VFUn men då finns inget kvar till föreälsningar och seminarium. blä. riktigt sugigt.

Jag har en bra handledare, men det är lite slappt. just denna period funkar det bra eftersom vi har så mycket annat, men det går inte att jämföra med hur det blir i verkligheten sen. Men han är iaf schysst.

En bra grej som vi kommit underfund med iaf, gjorde det redan förra VFUn, släck i taket, tänd en liten lampa och berätta något för ungarna. de tystnar. oftast är det tyst då. det är skönt.

Nu ska jag välja en berättelse till imorrn som jag ska berätta för mina klasskamrater. jag vet vilken...

Får se hur länge jag klarar mig. sista lektionen tog musten ur mig. är riktigt förbannat trött av allt prat, höga röster och frågor. ska det va så här?

idag när jag skulle gå på toa hajade jag till, på dörren stod det "det här är en personaltoalett". vi är ju personal fast ibland känns det inte som det.

Ungarna i klasserna är ganska söta ändå, men det sitter långt innanför den där tuffa attityden.  vi får helt enkelt se hur det ser ut imorrn, då ska jag berätta för dem om Jesus.

Idag var första dagen på den tre veckor långa VFU:n. Det är religion och existentiella livsfrågor den handlar om. B hade lektion, jag satt tryggt längst bak och tittade, imorrn är det B som är trygg. På eftermiddagen hade vi tjejsamtal (klassens tjejer), om vad vi ville bli och vad som betydde mest för oss. När vi gissade drömyrken på varandra, gissade allihop att jag ville bli lärare, men så fel de hade ;) Jag vill ju egentligen bli trädgårdsmästare. men lärare är bra det också. bara lite mer högljutt.

Varje VFU får mig att fundera på om jag verkligen vill bli lärare. det kan jag nog inte svara på, inte förrän jag väl står där som lärare i egen klass och eget klassrum. det är ju en helt absurd situation egentligen att hoppa in i en klass som man aldrig träffat, undervisa dem i tre veckor och samtidigt bli påtittad av en klasskamrat och en lärare. Vi får se hur det går. det är ju ändå bara några veckor, och jag är ju inte ensam som tidigare. Nu kan man planera allt tillsammans, göra provet tillsammans etc. skönt.

Imorrn är det min tur att stå helt blottad framför en klass jag aldrig träffat och berätta för döva (?) öron om bibeln och jesus. kan det bli bättre?